Möt fotografen Anna Clarén – Bildkonstnären

Anna Clarén

CRJ_7396Född 1972 i Kristiansstad
Anna är fotograf och utbildad vid Nordens Fotoskola Biskops-Arnö, men hennes fotografiska resa började redan som 9-åring då hon köpte sin första kamera. Hon har arbetat på Helsingborgs Dagblad, Allers förlag och BLR-fotograferna. Som frilansfotograf har Anna arbetat med kunder inom många olika områden; hon har genom åren fotograferat allt från nyheter och porträtt till mode, sport och mat. Det har hunnit bli hela 12 kokböcker genom åren. Parallellt med frilansuppdrag har Anna under en lång tid arbetat med undervisning och idag är hon sedan fem år tillbaka utbildningsledare vid Nordens Fotoskola Biskops-Arnö utanför Stockholm. Hon arbetar ständigt med egna projekt som blir till utställningar och böcker så som Holding (2006) och Puppy love (2009). Nu är hon aktuell med boken Close to home (2013), ett projekt som i skrivande stund även är en mycket sevärd utställning på Fotografiska Museet i Stockholm.

Här får du i en liten intervju ta del av Annas tankar kring skapande, undervisning och bilder.

Hur skulle du beskriva dig själv som fotograf och bildskapare?
- Jag är en fotograf som älskar att fotografera och det blir verkligen aldrig tråkigt. Fotografi är ett språk som har flera olika dialekter, ibland gör jag uppdrag och får då försöka ”tala” en dialekt som just den kunden vill ha. När jag däremot gör egna projekt så kan jag prata precis som jag vill. Det finns ju tusentals olika sätt att prata med fotografi, allt från matfotografi till sportfotografi. Som bildskapare skulle jag nog säga att jag verkligen är en typ som gillar att prata på alla dom olika fotografiska dialekterna. Detta kan ju givetvis innebära att jag inte blir riktigt bra på något, men det gör mig förmodligen till en bra lärare som kan lite av varje.
De olika delarna av min fotografiska tillvaro, min roll som lärare och min roll som fotograf är ju helt beroende av varandra. Jag blir ingen bra lärare om jag inte gör egna projekt som fotograf, då skulle mina elever förmodligen snart tappa förtroendet för mig som utbildare. På samma sätt är min roll som lärare viktig för mina egna projekt. För att jag skall kunna berätta om livet så måste jag vara i och utsätta mig för livet, och där är mina elever en viktig del och deras skapande är något som är oerhört inspirerande för mig själv.

Vad är det bästa du upplevt hittills i din fotografiska resa?
- På ett sätt kan jag tycka allra bäst om dom bilder jag gjorde som 9-åring. Det fanns en väldigt uppriktig ärlighet och en spontan nyfikenhet i dom bilder jag tog av någon anledning som jag inte brydde mig om att förklara. Jag bara tog en bild utan att tänka så mycket. Det är något i det där enkla som jag saknar idag när jag har lärt mig så mycket om komposition och ljushantering, en spontanitet som jag har förlorat på något sätt.
Samtidigt ser jag det som ligger framför mig och tänker att det bästa är det jag skall göra nu, min nya idé kommer att bli det bästa jag har gjort. Jag är inte så mycket för att tänka tillbaka och se på gamla meriter utan ser hellre framåt mot något nytt.

Vad är din drivkraft?
- Det som driver mig är rädslan att förlora allt. Jag älskar mitt jobb och min familj och jag är så rädd att förlora det jag har. Jag tror på något sätt att det inte finns något som är för evigt, jag måste utvecklas för att inte bli avvecklad. Det går ju även igen i fotograferandet och kanske är det en drivkraft för fler fotografer på så sätt att när man tar den där bilden så fryser man tiden och behåller allting. Som det är just nu är jag givetvis stolt över exempelvis de böckerna jag gjort men det är ju så att ju mer saker jag gör desto mer har jag att förlora. Innan jag hade min fina familj och när jag inte hade något så hade jag inget att förlora men nu har jag allt det där vackra att förlora och som jag skulle sörja om det försvann.
Jag tar verkligen ingenting för givet och kan inte vila på någon slags trygghet och gamla meriter. Jag är hela tiden rädd att någon skall komma på att jag egentligen inget kunde. Det är ju givetvis bra för min utveckling men kan ofta vara väldigt stressande, inte minst för en småbarnsmamma med sömnbrist.
När det gäller fotografi så är ju den primära drivkraften, viljan att få berätta något. Om man försöker skapa bilder för att söka uppmärksamhet och vinna priser så är man snart rökt. I stunden då man arbetar med bilden så måste fåfängan läggas åt sidan och viljan att berätta vara allt. Givetvis vill man visa vad man gjort men det är först när man jobbat fram sitt bildmaterial man skall försöka nå ut med det man skapat istället för att skapa något för att nå ut.

Vad är din definition av en bra bild?
– En bra bild är en bild som berör. Sen kan en bild vara utförd med vilka tekniska redskap som helst och falla inom vilken genre som helst men jag vill bli berörd på ett eller annat sätt. Jag vill inte bara bli imponerad, för mig räcker det inte att det finns en djup tanke men som inte når fram, eller en tekniskt perfekt bild som inte säger något. För att en bild skall bli bra så måste fotografen ha något att berätta och ha rätt redskap för att få fram den berättelsen, då tror jag att en bild berör. Det finns ett absolut samspel mellan känsla och teknik och de är helt beroende av varandra för att uppnå en bra bild. Jag själv som kanske inte är så duktig på teknik måste ju träna väldigt mycket på just dom bitarna och lära mig, annars kan jag inte föra fram en berättelse.

Vilka mål har du för din framtid som fotograf och bildskapare?
– Ett stort mål är att jag väldigt gärna vill vara med och göra en bra fotoskola, en skola där eleverna går ut och blir yrkesverksamma fotografer. Mitt mål är att jag och utbildningen som sådan ska få hjälpa dem att komma dit. Självklart måste eleverna som egna individer välja att gå den vägen själva men jag önskar att fotoskolan skall få hjälpa dom med det. Jag har även som mål att vi som skola skall fortsätta att hålla en hög nivå som gör att vi kan fortsätta vara en yrkeshögskola.
När det gäller mitt eget bildskapande så skulle jag gärna i framtiden arbeta med en agent/gallerist, jag skulle vilja nå utanför sveriges gränser och få ställa ut utomlands. Det skulle även vara väldigt roligt att få ge ut böcker på utländska förlag. För att få göra allt detta så krävs ju att jag skapar bilder och jag hoppas att jag skall ha förmågan att fortsätta berätta något som berör och känns angeläget både för mig och för andra.
Just nu så har jag en idé, en vilja och en berättelse i mig men jag vet inte om jag klarar av att göra det till en berättelse med fotografi, men jag skall göra ett försök.

Vilken fotograf tycker du att jag borde intervjua framöver och vad skulle du själv fråga henne/honom?
– Rinko Kawauchi. Hon är en japansk fotograf och jag är så nyfiken på vilken sorts berättelse hon inspireras av. Jag skulle fråga vart hon hämtar sina berättelser ifrån när hon skapar sina bilder.
Sen tycker jag du borde intervjua Hannah Modigh. En svensk dokumentärfotograf som jag beundrar. Jag skulle vilja veta hur hon orkar utsätta sig själv för dem människor hon fotograferar och leva som en bland dem. Det är ju personer som ofta själva lever så på marginalen.

 

Vill du veta mer om Anna? Kolla in mer av henne här.
http://www.nordensfotoskola.com/teachers/Anna_Claren
http://fotografiska.eu/Museet/Utstaellningar/Close-to-home

Text & bild: Carl-Robert Jonzon

 

Kolla in tidigare intervjuer här:
Thomas H Johnsson
Magnus Egger
David Brohede
Stefan Tell
Johanna Svensson
Eva-Teréz Gölin